Plastens paradox driver hans forskning

– Mot slutet av civilingenjörsutbildningen i Lund läste jag flera fördjupande kurser i kemi och funderade ett tag på att arbeta inom läkemedelsindustrin. Men så blev det inte, efter examen klev jag rakt in i plastindustrin – ett område som jag inte hade funderat över tidigare.

–  Jag arbetade först på ett plastföretag som var underleverantör till bland annat bilindustrin. Där väcktes mitt intresse för plaster.

Det ledde honom till forskningsinstitutet IFP Research, som i dag är en del av RISE, där han genomförde industrinära utredningar. Det var där intresset för forskningsfrågor växte fram.

2005 dök en doktorandtjänst upp vid Högskolan i Borås som han sökte till. Här fick han möjlighet att studera polymerer på riktigt nära håll, i molekylär skala.

Från pyttelabb till toppmodern forskningsmiljö

När Dan kom till Högskolan i Borås var polymerforskningen här fortfarande i sin linda.

– Det var i princip bara jag och professor Mikael Skrifvars. Vårt labb var pyttelitet. Under åren har mycket hänt och i dag har vi en välutrustad miljö och arbetar tätt tillsammans med både bioteknik och textilteknologi, säger han.

Plasten – samhällets nödvändiga paradox

Vad är det då som fascinerar mest med polymera material?

– Det är att de finns överallt. De är oumbärliga i vårt samhälle. Plaster är billiga, flexibla och kan formas till nästan vad som helst. De används i allt från solceller och vindkraftverk till flygplan och bilar. Vi skulle inte klara den gröna omställningen utan dem, berättar han.

Samtidigt kompliceras bilden av plastens miljöpåverkan.

– Det är motsättningarnas material. De är fantastiskt användbara men också problematiska. Vi har helt enkelt inte lärt oss att hantera dem på ett hållbart sätt, framför allt när det gäller återvinning. Där uppstår en stor paradox – och det är den som forskningen utgår ifrån.

Vill förstå materialet på molekylnivå

Det som driver Dan är tydligt:

– Jag vill utveckla polymermaterial från förnybara råvaror och studera hur de kan återvinnas. Och jag vill förstå vad som händer på molekylnivå. Där finns det mycket kvar att utforska.

På 20 år har hans forskningsfält förändrats mycket.

– Forskningen om plasternas miljöeffekter har vuxit enormt under de senaste decennierna. Förnybara råvaror, mikroplast och cirkularitet är i dag centrala frågor. När det gäller återvinning släpar vi dock fortfarande efter – vi producerar mycket mer plast än vad vi faktiskt kan återvinna, säger han.

Två huvudspår – biobaserade polymerer och smart återvinning

Forskargruppen inom polymerteknologi arbetar i dag främst med två områden. Det ena är utveckling av biobaserade plaster, fibrer och kompositer. Kompositer är material där plasten armerats med fibrer och används i allt från bilar och flygplan till vindkraftsblad.

– I kompositer används ofta härdplaster. Vi arbetar med att syntetisera sådana polymerer från bland annat växtbaserade oljor, mjölksyra och andra biobaserade råvaror, berättar Dan.

Det andra spåret handlar om återvinning. Redan som postdoktor arbetade Dan med återvinning av glasfiberkompositer, ett material som används i vindkraftsvingar och som inte går att bränna upp. I arbetet undersöktes mikropyrolys som en möjlig metod för att återvinna materialet.

– Då bryts plasten ned till olja och gas som i sin tur kan användas som råvara inom kemiindustrin. Det öppnar nya vägar.

Just nu står en mikrosmältspinnare på forskargruppens inköpslista. Det är en utrustning som gör det möjligt att framställa fibrer av mycket små mängder material. Målet är att skapa biologiskt nedbrytbara fibrer. Och utmaningarna är stora.

– Dagens plast är nästan helt fossilbaserad. Vi har inte lyckats ersätta den i större skala. Ekonomi och materialens tekniska egenskaper styr. Samtidigt är återvinningen ett jätteproblem. Det finns så många sorters plaster, och de går inte att blanda. Resultatet blir återvunnen plast av låg kvalitet som måste blandas upp med fossil plast. Då tappar vi cirkularitet.

Nyfikenhet som drivkraft

Vilka råd ger han då till juniora forskare?

– Fortsätt vara nyfikna. Det måste vara roligt att forska. Annars är det bättre att gå till näringslivet.

Läs mer

Forskarprofil

Forskargruppen Polymerteknologi

Forskningsområdet Resursåtervinning