Forskning: Socialsekreterare behövs för att få digital välfärd att fungera

Forskningsprojektet Vad professionen gör som inte datorn kan har undersökt vad som händer med professionsarbete inom social välfärd när allt fler delar av arbetet digitaliseras. Särskilt fokus ligger på socialsekreterarnas arbete och hur deras professionella omdöme påverkas när arbetet i ökande grad förmedlas genom digitala system.

Forskarna har identifierat det som de kallar digitalt kompensatoriskt arbete. Det handlar om de insatser som professioner gör för att få digitala lösningar att fungera på ett sätt som är rimligt för den enskilda klienten.

Socialsekreterare kompenserar för tekniken

Studien visar att socialsekreterare ofta kompletterar, korrigerar eller väljer bort digitala lösningar när systemen inte fullt ut fångar klientens situation eller möjliggör den service som bedöms behövas. De kan till exempel komplettera digital kommunikation med personlig kontakt, nyansera information som systemen inte fångar eller göra manuella bedömningar när de digitala processerna inte ger en tillräcklig bild.

Julia Carlsson, fil. dr i offentlig förvaltning och universitetslektor i företagsekonomi med inriktning mot organisering och ledning vid Högskolan i Borås, har lett projektet.

– Digital välfärd fungerar inte av sig själv. Mycket av det som får verksamheten att fungera sker genom människors arbete runt, mellan och ibland utanför de digitala systemen. Forskningsresultaten visar att digitaliseringen inte innebär att det professionella omdömet försvinner – i stället förändras när, var och hur det används. Socialsekreterarna behöver löpande bedöma när tekniken är tillräcklig och när andra insatser behövs, berättar hon.

Ett osynligt arbete

En iakttagelse i studien är att det kompensatoriska arbetet ofta är vardagligt och osynligt.

– Det kan handla om att ringa en person trots att kommunikationen egentligen ska ske digitalt, läsa upp dokument för personer som har svårt att ta del av dem eller kontrollera information från flera olika system. Varje enskild handling kan framstå som liten, men sammantaget visar de på verksamheternas beroende av professionellas kunskap, omdöme och ansvarstagande, förklarar Julia Carlsson.

Studien visar också att digitalisering skapar nya etiska avvägningar. Socialsekreterare behöver inte bara bedöma klientens situation utan även ta ställning till om de digitala systemens sätt att representera, kategorisera eller behandla klienten är tillräckligt och rimligt.

Viktigt för framtidens välfärd

Diskussionen om digitalisering fokuserar ofta på vad tekniken kan göra. Studien visar dock att det är viktigt att synliggöra vad människor behöver göra för att tekniken ska fungera.

– Om organisationer utgår från att digitala lösningar automatiskt ersätter tidigare arbetsmoment finns en risk att behovet av professionell tid, kompetens och handlingsutrymme underskattas. Inom socialtjänsten är frågan särskilt viktig eftersom arbetet berör människors livsvillkor och frågor om likvärdighet, värdighet och rättssäkerhet, menar Julia Carlsson.

Stöd vid utveckling av digitala system

Resultaten kan användas som underlag när välfärdsverksamheter utvecklar, upphandlar och inför digitala system. Studien pekar på betydelsen av att inte bara bedöma om tekniken fungerar tekniskt, utan också vilket arbete som krävs för att den ska fungera i praktiken och vara förenlig med verksamhetens professionella och etiska krav.

Projektet lyfter också fram vikten av att ge professionella möjlighet att uppmärksamma när digitala lösningar inte fungerar tillräckligt väl och att ta tillvara personalens erfarenheter när systemen utvecklas och förändras.

Läs mer

Projektet Vad professionen gör som inte datorn kan genomfördes i samarbete med FoU Sjuhärad Välfärd och finansierades av Forte, Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd. I projektet medverkade även Petra Svensson, docent i statsvetenskap vid Högskolan i Halmstad och Teres Hjärpe, socionom och fil. dr i socialt arbete vid Lunds universitet.