50 doktorander – tre decennier av handledarskap i prehospital akutsjukvård
2026-05-20
– Än i dag drömmer jag emellanåt om att jag själv disputerar igen, med samma opponent som jag hade då, berättar Johan Herlitz.
Handledarskapet växte fram ur ett starkt eget forskningsintresse. Efter disputationen i kardiologi vid Göteborgs universitet 1982, och flera år som internmedicinare, väcktes ett allt större engagemang för forskning – och särskilt för prehospital sjukvård.
– Jag tyckte att det var oerhört stimulerande att disputera. Det gjorde att jag drogs alltmer mot forskningen och så småningom mot handledarskapet, berättar han.
Från ensamt ansvar till delat handledarskap
De första doktoranderna handledde Johan Herlitz på egen hand. I dag ser förutsättningarna annorlunda ut. Ofta ingår tre till fem handledare runt varje doktorand, med tydligare roller och gemensamt ansvar.
– Handledarskapet har utvecklats. I dag är disputationen en utbildning med obligatoriska kurser, tydliga regelverk och större krav på finansiering. Det är en helt annan struktur än tidigare. Handledarskap handlar i grunden om att stötta, utmana och bidra till att forskningen blir relevant. Det är ett ansvar som förändras över tid, men som alltid bygger på engagemang för både människan och kunskapen, förklarar han.
Sjuksköterskor som forskare
Förr var det vanligt att sjuksköterskor disputerade parallellt med sitt kliniska arbete, ofta med forskningsidén som främsta drivkraft. I dag är de ekonomiska förutsättningarna och den formella planeringen avgörande för att en forskarutbildning ska kunna genomföras.
En stor del av Johan Herlitz handledarskap har varit riktat mot just sjuksköterskor, särskilt inom ambulanssjukvård. Intresset väcktes tidigt genom kontakten med ambulansverksamheten under åren på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
– Jag såg hur skickliga sjuksköterskorna var i vården och tänkte att de då också skulle kunna bli duktiga forskare, säger han.
År 2003 inleddes samarbetet med Högskolan i Borås genom en tioprocentig professur, efter kontakt med Birgitta Wireklint Sundström, professor emerita i vårdvetenskap. Två av hans doktorander har disputerat vid Högskolan i Borås, inom området Människan i vården, medan majoriteten disputerat vid Göteborgs universitet, men också på andra lärosäten i Sverige.
Forskning som når riktlinjerna
Flera av de avhandlingar som Johan Herlitz handlett har fått genomslag i internationella riktlinjer, framför allt rörande hjärt-lungräddning (HLR). Ett annat exempel är hans allra första doktorand, Martin Risenfors, som introducerade tidig trombolys-behandling vid misstänkt hjärtinfarkt redan i ambulansen. Detta är en behandling som fortfarande används, men numera bara i glesbygden.
– Den vassaste forskningen är kanske just den som förändrar riktlinjerna för handläggandet inom sjukvården ur alla tänkbara perspektiv, konstaterar Johan Herlitz.
Men han inser också att mycket viktig forskning aldrig blir citerad i riktlinjerna för vård, men trots det kan komma att ligga till grund för morgondagens sjukvård. Samtidigt pekar han på ett återkommande dilemma: att forskningsresultat inte alltid implementeras fullt ut i praktiken.
– Vi forskare är ofta väldigt ambitiösa i våra studier, men orkar inte alltid hela vägen till implementering. Där har Högskolan i Borås en fördel, eftersom vi utbildar just i ambulanssjukvård och borde ha förutsättning att kunna föra resultaten närmare verksamheten.
Mentorskap i dag
I dag har Johan Herlitz lämnat det formella huvudhandledarskapet, men är fortsatt aktiv som mentor för doktorander vid Göteborgs universitet och i Bollnäs. Han examinerar också studenter på grundutbildningen, distriktssjuksköterskeutbildningen, barnmorskeutbildningen och specialistutbildningen till ambulanssjuksköterska på Högskolan i Borås.
Fem röster om Johan Herlitz handledarskap
Gabriella Norberg Boysen, universitetslektor vid Linnéuniversitet
Gabriellas disputerade vid Högskolan i Borås 2017 med avhandlingen Patientens tillit till den prehospitala vårdkedjan – ändamålsenlig vård för patienter med primärvårdsbehov.
– Johan har betytt jättemycket. Han var en engagerad bihandledare och även om jag disputerade i ämnet vårdvetenskap, så kunde han bidra med medicinska "inputs" och han är duktig på kvantitativ metod. Han stöttade mig i framtagandet av relevanta variabler i en registerstudie. Tack vare hans stora forskningsvana så kunde han på ett snyggt sätt guida mig, utan att på något sätt ta över, framför allt i min kvantitativa forskning. Johan har varit ödmjuk och inlyssnande samtidigt som relevanta krav ställdes. Han är väldigt inkluderande. Vi tillhör fortfarande samma forskargrupp – PreHospen.
Christer Axelsson, timanställd vid SU Ambulans och gästprofessor vid Universitat Rovira, Spanien
Christer har jobbat prehospitalt sedan 1982. 2010 disputerade han vid Göteborgs universitet med avhandlingen Evaluation of various strategies to improve outcome after out-of-hospital cardiac arrest with particular focus on mechanical chest compres. Hans avhandling var den första inom prehospital akutsjukvård i Sverige skriven av en sjuksköterska, och den berörde mekaniska bröstkompressioner vid hjärtstopp som sker utanför sjukhus.
– Johan var en mycket kunnig, generös och ödmjuk handledare som alltid lyssnade på doktoranden. Han har även varit en klippa att ha vid sin sida som postdoktor. Johan har varit mer än en handledare. Han har även varit en mentor i hur man blir en bättre och generösare person och medmänniska. Detta har jag försökt att ta med mig när jag handleder och opponerar på andra unga doktorander. Jag kommer speciellt ihåg när jag höll mina första internationella föreläsningar. Oftast satt man i första raden i nervös väntan att gå upp på scenen. Johan kom alltid och satte sig jämte, han sa ingenting, bara satt där som ett moraliskt stöd.
Läs en tidigare nyhet om Christer Axelsson
Wivica Kauppi, universitetslektor vid Högskolan i Borås
Wivica Kauppi disputerade 2022 vid högskolan i Borås med avhandlingen Kampen mot det okontrollerbara vid existensens gräns – Patienten med andnöd i behov av ambulanssjukvård.
– Johans handledarskap har betytt mycket för mig, inte bara under doktorandtiden utan också i min fortsatta utveckling som forskare. Det jag framför allt bär med mig är den tillit han förmedlade genom hela processen, en kombination av stöd och självständighet som gjorde att jag kunde utvecklas i min egen takt. Hans handledarskap har därför inte bara haft betydelse för avhandlingsarbetet i sig, utan också för hur jag idag ser på forskning, samarbete och hur jag själv vill möta och stötta andra i akademiska sammanhang. Som handledare var han prestigelös, lugn och klok. Han skapade en trygg och tillåtande miljö där det fanns utrymme att tänka fritt, ställa frågor och pröva idéer. Hans sätt att handleda präglades av lyhördhet och respekt, vilket gjorde att man kände sig både sedd och självständig genom hela processen.
– Min avhandling handlade om patienter som drabbas av andnöd i sådan omfattning att ambulanssjukvård krävs. Jag studerade denna patientgrupp ur ett prehospitalt perspektiv, med fokus på vården i ambulanssjukvården. Arbetet omfattade både epidemiologiska studier och kvalitativa studier där patienternas egna perspektiv stod i centrum. Syftet var att öka förståelsen för dessa patienters situation och de vårdbehov som uppstår i det prehospitala mötet.
Läs en tidigare intervju med Wivica
Åsa Axelsson, pensionerad
Åsa Axelsson disputerade 1999 vid Göteborgs universitet med avhandlingen Bystander cardiopulmonary resuscitation: Effects, attitudes and reactions. An evaluation of teaching CPR in the community.
– Min avhandling handlade i huvudsak om hjärt-lungräddning utanför sjukhus och frivilliga livräddares insatser och erfarenheter. Johans handledarskap betydde oerhört mycket för mig. Utan honom hade jag aldrig ens kommit på tanken att disputera. Johan har en oerhörd tro på människors förmåga att utvecklas, vilket genomsyrar hans handledarskap. Som handledare var Johan någon jag kunde vända mig till även när jag misslyckats. Han var alltid tillgänglig och uppmuntrande. När jag misslyckats sa han bara lugnt, ”försök igen”. När det var som tyngst och jag trodde att jag inte skulle mäkta med det kunde jag ringa honom och då bjöd ha in mig så att vi kunde prata om vad som var svårt och jag fick hoppet tillbaka. När allt går på räls är det lätt att vara handledare men Johan fanns där även när det inte var enkelt. Johan var inte bara handledare för mig i mitt arbete utan introducerade mig också i den akademiska världen – vägledde mig så jag inte la min energi på fel saker.
Pär Wennberg, forskningsledare vid Skaraborgs sjukhus, undervisar, forskar och är verksam med kliniskt arbete i ambulans. Han disputerade 2019 vid Örebro universitet med avhandlingen Pain Management in Older Persons with hip Fractures, om smärtlindring till patienter med höftfraktur från skadeplatsen till operationsbordet.
– Att ha haft förmånen att ha Johan som handledare har varit fantastiskt och har betytt oerhört mycket för mig. Han är typexemplet på hur viktigt det är att ha en bra handledare och bra kemi – det skapar Johan alltid runt sig. Jag skulle nog säga att Johans handledarskap betyder stor kunskap och stor ödmjukhet. Johan var den där trygga personen som inte såg några hinder. Det finns ingen som kan lyfta upp en som Johan kan när man känner att det inte kommer att gå. Så många gånger det känts som att jag ”kört i diket” där Johan så enkelt lyft upp mig, borstat av mig och satt mig på cykeln igen. Han har också lärt mig att man aldrig ger upp på ett manus.
Läs mer
Ny rapport om utvecklingen av HLR
Den 26 maj lanseras rapporten Kunskapsutvecklingen bakom folkrörelsen och framgångssagan hjärt-lungräddning i Sverige i samband med HLR-rådets konferens ”HLR2026 Alla ska kunna rädda liv”, där Herlitz medverkar för att berätta om det svenska HLR-registret och de förändringar som har skett vid HLR ingripanden efter hjärtstopp utanför och innanför sjukhusens väggar i Sverige under de senaste decennierna.
Läs mer om doktorsavhandlingar som skrivits inom ämnet prehospital akutsjukvård i Sverige
Solveig Klug
Solveig Klug