Vad tycker ni om utbildningen?

—   Vi är nöjda och tycker att det har varit väldigt lärorikt. Vi är speciellt positiva till VFU:n (verksamhetsförlagd utbildning) som vi kände att vi fick ut mycket av. Då fick vi vara ute i alla olika verksamheter, skolhälsovård, barnhälsovård och sjukhus, säger Caroline.

—   Vi kombinerar ju utbildningen med jobb och jag tycker att det har fungerat jättebra. Eftersom utbildningen går på distans har det inte varit några problem, vi har kunnat styra mycket själv, berättar Martina.

Hur har det fungerat med distansstudier?

—   Bra, vi har fått ta mycket eget ansvar, men lärare har stöttat när det har behövts längs vägen. Distansstudier ställer en del krav på att du har självdisciplin och planerar din egen tid, så att du avsätter tid för det varje vecka, säger Caroline.

—   Det var någon kurs då jag var på campus mycket, men föreläsningarna var frivilliga och då kunde du själv välja vad du ville ta del av. I snitt har vi nog varit här en gång i månaden, berättar Martina.

På vilket sätt behövs den här utbildningen för era yrken?

—   När jag började studera arbetade jag på vårdcentral där vi mötte alla åldrar, men jag var mest intresserad av barnsjukvård. Min enda tanke var att jag ville börja jobba med barn och att jag då behövde den här utbildningen som grund, och nu har jag ju kunnat börja på BVC, berättar Caroline.

—   Jag har alltid velat jobba med barn. Det var mitt mål när jag läste till sjuksköterska, men det har inte blivit av förrän nu. Så när den här kombinerade tjänsten och utbildningen dök upp passade det perfekt, säger Martina.

Är det ett krav i de här yrkena att man har en specialistutbildning?

—   På många arbetsplatser är det ett krav, då räcker det inte med bara sjuksköterskeutbildning. På BVC ska alla ha den här specialistutbildningen eller vara utbildade distriktssköterskor. Det är samma på sjukhusen, där vill de ha så hög kompetens som möjligt, säger Caroline.

—   Det klart att om det är brist på anställda kan arbetsgivarna kompromissa, men målet på många arbetsplatser är att bara ha specialister, förklarar Martina.

Upplever ni ert jobb annorlunda nu när ni fått ny kunskap?

—   Jag har känt att jag vågar stå på mig lite mera. Vid en rond med en läkare som vill ha sjuttio-elva prover, kan jag säga att det får vänta till i morgon om de också tog en massa prover igår. Jag har börjat tänka mer på hur påfrestande barnen kan uppleva såna situationer på sjukhus, säger Martina.

—   Nu ser jag barnen i alla situationer. På vårdcentralen kan du möta barn både som patienter och som anhöriga, men nu tänker jag mer på barnet, även om det är den vuxna som är sjuk. Jag funderar över om det är en familj där det finns barn och hur de påverkas av sjukdomen och situationen, säger Caroline.

Något annat som varit extra bra?

—   Vissa kurser har vi haft tillsammans med de andra specialistutbildningarna, med både föreläsningar och grupparbeten tillsammans. Det har varit värdefullt att se på saker från synvinkeln hos dem som jobbar med till exempel psykiatri-, ambulans- och akutsjukvård, berättar Caroline.

—   Till exempel jobbade vi tillsammans med dem som läser ambulans, som ju också möter barn. Då kunde vi dela med oss av våra olika kunskaper och hjälpa varandra med idéer till uppsatser, säger Martina.