Med arbetsrelaterat sammanhang avses en persons nuvarande eller tidigare arbete i privat eller offentlig verksamhet, i vilken personen kan eller har kunnat förvärva information om missförhållanden och utsättas för repressalier om informationen rapporteras. Lagen gäller inte vid rapportering utanför ett arbetsrelaterat sammanhang, t.ex. rapportering av information som någon har fått del av i egenskap av kund, klient, patient eller elev.

De missförhållanden som omfattas är både sådana som består i handlanden och underlåtenheter, oavsett om det rör ett uppsåtligt eller oaktsamt agerande eller om missförhållandena har sin grund i omständigheter som ingen särskild person kan lastas för, dvs. olyckshändelser. Ett försök att dölja missförhållanden kan i sig utgöra ett handlande som omfattas (prop. 2020/21:193 s. 266 f).

För att det ska anses finnas ett allmänintresse krävs att missförhållandena angår en krets av personer som kan betecknas som allmänheten. Lagen är således normalt inte tillämplig när det gäller rapportering av sådant som endast rör den rapporterande personens egna arbets- eller anställningsförhållanden. Det kan dock i särskilda fall finnas ett allmänintresse av att frågor som endast rör den rapporterande personen kommer fram, t.ex. om personen arbetar under slavliknande förhållanden eller att en arbetsgivare systematiskt bryter mot gällande regelverk när det gäller den enskilda personen. Det kan också vara så att ett missförhållande som rör ett avtal eller en annan rättshandling och som i strikt mening endast angår avtalsparterna eller de som vidtar rättshandlingen, ändå påverkar allmänheten, t.ex. om det rör sig om korrupta handlingar.

Utöver att missförhållandena ska angå en krets som kan betecknas som allmänheten krävs att allmänheten har ett legitimt intresse av att missförhållandena kommer fram. Allmän nyfikenhet är inte ett sådant intresse. Den omständighet att en verksamhet rent allmänt tilldrar sig allmänhetens intresse innebär inte att missförhållanden i verksamheten regelmässigt ska anses vara av allmänintresse. Däremot finns som regel ett legitimt intresse av att missförhållanden som påverkar allmänheten negativt kommer fram och därmed kan avhjälpas. Allmänheten har således ett intresse av att missförhållandena kommer verksamhetsutövaren eller en myndighet till del eftersom verksamhetsutövaren eller myndigheten kan vidta åtgärder för att komma till rätta med missförhållandena. Allmänheten kan också ha ett legitimt intresse av att bli upplyst om missförhållandena för att kunna vidta åtgärder för att skydda sig. Ju mer frekventa och systematiska missförhållandena är, desto större är samhällsintresset av att missförhållandena avhjälps eller avbryts.

Frågor med anknytning till de områden som omfattas av direktivets materiella tillämpningsområde är som regel av betydelse för samhället i stort och bör som regel anses vara av allmänintresse. Dessa områden är offentlig upphandling, finansiella tjänster, produkter och marknader och förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism, produktsäkerhet och produktöverensstämmelse, transportsäkerhet, miljöskydd, strålskydd och kärnsäkerhet, livsmedels- och fodersäkerhet, djurs hälsa och välbefinnande, folkhälsa, konsumentskydd, och skydd av privatlivet och personuppgifter samt säkerhet i nätverks- och informationssystem. Skyddet gäller således normalt vid rapportering av missförhållanden som har anknytning till dessa områden, även om det inte rör sig om överträdelser av de unionsrättsakter som anges i direktivet.

Det finns som regel ett allmänintresse av att överträdelser av gällande föreskrifter som meddelats av riksdagen, regeringen eller annan myndighet kommer fram. Detta gäller även överträdelser av bindande föreskrifter från EU som inte omfattas av andra stycket. Undantag görs dock om överträdelserna är bagatellartade eller rör föreskrifter av ren formaliakaraktär.

Även frågor som rör felaktigt eller obehörigt användande av allmänna tillgångar omfattas, om det inte rör sig om bagatellartade förhållanden.

(prop. 2020/21:193 s. 267 f)

Skyddet gäller vid rapportering av missförhållanden som består i handlanden eller underlåtenheter som strider mot en direkt tillämplig unionsrättsakt inom tillämpningsområdet för visselblåsardirektivet.

Visselblåsardirektivet omfattar även överträdelser som riktar sig mot unionens finansiella intressen, överträdelser som rör den inre marknaden, vilket inkluderar överträdelser av unionens konkurrensregler samt regler om statligt stöd.

Enligt bestämmelserna omfattas även missförhållanden som består i handlanden eller underlåtenheter som strider mot svenska föreskrifter som genomför eller kompletterar en unionsrättsakt inom tillämpningsområdet för visselblåsardirektivet. Detta innebär att alla genomförandeåtgärder på nationell nivå som har antagits i enlighet med dessa rättsakter omfattas.

(prop. 2020/21:193 s. 268 f)

Endast personer som är verksamma hos verksamhetsutövaren behöver ges tillgång till den interna rapporteringskanalen. I det ligger att de utför någon form av arbete hos verksamhetsutövaren. Det krävs dock inte att det är frågan om arbete i begreppets arbetsrättsliga mening. Exempel på situationer där någon kan sägas vara verksam är när en volontär deltar i verksamheten, när en styrelseledamot utövar sitt styrelseuppdrag i förhållande till högskolan, när en egenföretagare i form av t.ex. en konsult utför arbete hos högskolan eller när en praktikant utför praktik på högskolan.

Skyddet omfattar missförhållanden i den verksamhet som den rapporterande personen är, har varit eller kan komma att bli verksam i. En typisk situation som avses är att en arbetstagare får kännedom om missförhållanden hos sin nuvarande eller tidigare arbetsgivare. Även missförhållanden hos en blivande arbetsgivare omfattas.

(prop. 2021/21:193 s. 295f)

Skyddet omfattar även situationen att en rapporterande person genom sitt arbete får kännedom om missförhållanden i en annan verksamhet.

(prop. 2020/21:193 s. 285)

(prop. 2021/21:193 s. 295f):

Bestämmelsen innebär att en person som medvetet rapporterar eller offentliggör falsk information inte har rätt till skydd.

Frågan om det fanns skälig anledning att anta att den information om missförhållanden som rapporterades var sann avgörs utifrån en objektiv måttstock med utgångspunkt i det underlag som den rapporterande personen hade när rapporteringen gjordes.

Lagens skydd gäller inte om den rapporterande personen rapporterar ogrundade rykten eller hörsägen. Det krävs dock inte att den rapporterande personen kan tillhandahålla faktiska bevis för missförhållandena, men det måste finnas något som gör att det är rimligt att tro att informationen är riktig. Det ställs vidare inte några krav på att den rapporterande personen måste vidta undersökningar och kontroller för att säkerställa att uppgifterna verkligen är riktiga, om det inte utan svårigheter går att undersöka eller kontrollera uppgifternas riktighet.

Den rapporterande personens motiv för att rapportera ska inte tillmätas betydelse i bedömningen av om det fanns skälig anledning att anta att informationen var sann.

(prop. 2020/21:193 s. 285)

Högskolan i Borås interna rapporteringskanal

Högskolan i Borås interna rapporteringskanal för missförhållanden

Rapport om misstänkta missförhållanden kan göras skriftligt eller muntligt till den som är behörig att å högskolans vägnar ta emot rapporter.

Behöriga å högskolans vägnar att ta emot rapporter är var för sig:

• Förvaltningschef
• Jurist vid Rektors stab

Rapport kan ske till de behöriga tillsammans eller var för sig. I det fall rapporten gäller en av de behöriga ska rapporten lämnas till den andra behörige personen.

Ovan behöriga personer har att skyndsamt se till att personligt möte kan genomföras samt hantera lämnade rapporter.

Rapport kan lämnas på följande sätt till ovan behöriga personer:

• E-post
• Via förseglad brevskrivelse
  • Via anmälningsformulär på högskolans hemsida (formuläret är krypterat och går endast till förvaltningschefen)
  • Muntligt genom t.ex. telefon eller personligt möte

Högskolans regler avseende e-post (https://www.hb.se/anstalld/for-mitt-arbete/it/natverk-och-datorer/e-postregler/) samt lagring (https://www.hb.se/anstalld/for-mitt-arbete/it/filhantering/lagringsregler/)  ska alltid tillämpas av både den rapporterande personen samt den som är behörig att ta emot rapporten.

I enlighet med 8 kap. 1 § lagen om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden ska muntlig rapportering dokumenteras genom en inspelning som kan sparas i en varaktig och åtkomlig form eller genom ett upprättat protokoll. Om den muntliga rapporteringen sker på annat sätt än vid ett fysiskt möte, får dokumentationsskyldigheten också fullgöras genom en utskrift av inspelningen eller på annat lämpligt sätt.

Enligt 8 kap. 2 § lagen om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden får inspelning dock endast ske i det fall den rapporterande personen samtycker till det. Samtycket ska dokumenteras.

8 kap. 3 § lagen om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden ska den rapporterande personen ges tillfälle att kontrollera, rätta och genom underskrift godkänna en utskrift eller ett protokoll.

Myndigheter som utsetts av regeringen att vara de behöriga myndigheter som ska vara skyldiga att inrätta och hantera externa rapporteringskanaler

• Arbetsmiljöverket
• Boverket
• Elsäkerhetsverket
• Ekobrottsmyndigheten
• Fastighetsmäklarinspektionen
• Finansinspektionen
• Folkhälsomyndigheten
• Havs- och vattenmyndigheten
• Integritetsskyddsmyndigheten
• Inspektionen för strategiska produkter
• Inspektionen för vård och omsorg
• Kemikalieinspektionen
• Konsumentverket
• Konkurrensverket
• Livsmedelsverket
• Läkemedelsverket
• Länsstyrelserna
• Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
• Naturvårdsverket
• Post- och telestyrelsen
• Regeringskansliet
• Revisorsinspektionen
• Skatteverket
• Skogsstyrelsen
• Spelinspektionen
• Statens energimyndighet
• Statens jordbruksverk
• Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll
• Strålsäkerhetsmyndigheten
• Transportstyrelsen

EU-kommissionen samt vissa av unionens institutioner, organ och byråer har inrättat externa rapporteringskanaler och förfaranden för att ta emot rapporter om överträdelser som omfattas av tillämpningsområdet för visselblåsardirektivet. Som exempel kan nämnas Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa), Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (Easa), Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) och Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA). Genom bestämmelsen införs ett skydd för den som rapporterar om missförhållanden till dessa institutioner, organ och byråer. En förutsättning för skydd är att det rör sig om rapportering av missförhållanden som omfattas av direktivets materiella tillämpningsområde och att rapporteringen sker i enlighet med de förfaranden som gäller för den aktuella rapporteringskanalen.

(prop. 2020/21:193 s. 288)