Niklas Sörum är en av fyra medförfattare redaktör för ett temanummer om konsumtionskultur i Journal of Cultural Economy. Han har även författat en av artiklarna i tidskriften, Konsumtionskulturens digitalisering: digitala verktyg och medierade marknader.

Den pågående digitaliseringen av konsumtionskulturen, en situation där fler och fler handlingsformer medieras digitalt av olika digitala enheter, lägger tonvikt vid den dynamiska och materiella, men ändå icke-deterministiska påverkan av digital teknik på konsumtion och konsumentbeteende. När vi analyserar den roll som digitala verktyg och enheter spelar i vardagligt konsumtionsbeteende bör vi reflektera kring den paradox som uppstår mellan (A) den manipulativa kraften hos stora teknologiföretag, infrastrukturer och system på global nivå och (B) perspektivet hos den vanliga marknadsaktören (vare sig det är marknadsförare, konsumenter eller andra mellanhänder) med avseende på digitala verktyg som ”empowering” – frigörande – verktyg på lokal nivå. Å ena sidan tenderar kritiska kulturstudier (i den mån de ingår i akademisk marknadsföringsforskning och andra samhällsvetenskaper) att bidra med en djupgående kritik av den digitala världen och ett antal förmodade hot relaterade till denna värld. Det är exempelvis intrång i sekretess genom datainsamling (Scholtz 2001), teknikens makt att diskriminera användare baserat på icke transparenta algoritmer (Beer 2009, O'Neil 2016), teknikens förmåga att manipulera kunder baserat på big data-analys och personifierad annonsering (Alemany och Vayre 2015) och så vidare (Se vidare Coll och Lyon 2015, Lyon 2014, Zuboff 2019, Zwick och Bradshaw 2016). Å andra sidan hittar vi andra forskare inom marknadsföring, både experter och praktiker, som presenterar samma digitala värld i mer positiva termer. De beskriver utvecklingen som en del av en större 'ny ekonomi' som är baserad på tjänster där konsumenter samarbetar med företag (Vargo och Lusch 2004). Dessa forskare betonar till exempel sökmotorns förmåga att utveckla marknadstransparens och ökad tillgång till information om pris och kvalitet på tidigare otänkbara nivåer. De betonar den otroliga kapaciteten hos digitala verktyg för att förebygga informationsasymmetri (Rezabaskhsh et al. 2006) och hur sådana verktyg korrigerar maktobalansen mellan företag och konsumenter i termer av det inflytande som online-forum chattar och så vidare kan utöva på företag (Mellet et al. 2014). Med tanke på ovanstående dikotomi har Jean-Samuel Beuscart nyligen argumenterat för att forskare bör förena dessa två perspektiv (Beuscart 2019). Det är den frågan som det här specialnumret försöker att svara på genom ett antal empiriska studier av digitala verktyg som används av många konsumenter.