Om Annelie Sundler
Gör helst på fritiden: Rida och umgås med familjen och våra hästar
Dold talang: Mina döttrar skulle säga matlagning och bakning
Drömgäster på fiktiv middag: Hans Rosling och Linnea Henriksson
Filmtips: Amelie från Montmartre – en underbar berättelse
Läser: Mest forskningsartiklar, men tar gärna en bra bok när jag hinner
Mest använda app: Podcaster och Reseplaneraren
Detta gör mig arg: Orättvisor
Detta gör mig glad: Min familj
Mitt bästa tips generellt: Njut av livet!

Hon hade aldrig tidigare tänkt tanken att börja forska. Men en kväll hemma hos sin handledare när de samtalade om hennes magisteruppsats kom det på tal.

– Hon sådde ett frö. Jag har alltid varit en nyfiken och driven person. Och några år senare blev jag tack vare det doktorand, vid det som då hette Växjö universitet (reds.anm. nuvarande Linnéuniversitetet), berättar hon.

Magisteruppsatsen skrev hon vid Högskolan i Borås och nu är hon nybliven professor här. I april ska de nya professorerna installeras och i förberedelserna inför det ska Annelie Sundler fotograferas. Det sker i Biblioteket för det är väldigt bra fotoljus i trapphuset där. Efteråt sätter vi oss vid ett bord mellan bokhyllor och studenter.

Hon berättar att hon var sjuksköterska inom hjärtintensivvård med hjärt-lungtransplanterade patienter när hon började som doktorand.

– I mitt arbete var jag väldigt intresserad av patienterna och deras liv. Jag såg att det pågick mycket mer än det som sker under sjukhusvistelsen. Och många frågor handlade om livet och döden, förklarar hon.

Avhandlingen handlade om att leva med hjärtinfarkt. De kvinnor hon intervjuade visade mycket ångest, oro och rädsla. De levde med detta i flera år efteråt och de skapade strategier för hur de skulle hantera om de fick hjärtinfarkt igen.

Annelie Sundler berättar om en kvinna som ganska nyligen hade fått hjärtinfarkt. Efter en röntgen fick hon höra att hennes kärl var för sköra för en viss typ av operation.

– Hon var så rädd efter det, hon vågade inte nysa för hon var rädd att hennes hjärta skulle brista. Men det var inte alls så sjuksköterskan hade menat. Ändå fick det oerhörda konsekvenser för den här kvinnan.

– Ångest och oro kan lindras i ett vårdande möte. Men då behöver existentiella frågor ställas och lyssnas till, förklarar hon.

Kommunikation inom äldrevård

När hon hade disputerat började hon jobba på Högskolan i Skövde. Hon fick ett uppdrag att arbeta med att få tillbaka examenstillstånd som de hade förlorat.

– Jag jobbade med detta några år. Det var väldigt intressant och väldigt annorlunda mot forskarutbildningen. Men jag kom längre bort från forskningen. Så när de fått tillbaka examenstillstånden ville jag hitta tillbaka dit, säger hon.

Hon började på en post doc-tjänst på Mälardalens högskola och kom in i ett jättespännande projekt.

– Det handlade om kommunikation med äldre som vårdas i hemmet. Det var ett stort internationellt projekt som drevs från Norge. Vi publicerar fortfarande artiklar från det projektet och jag handleder en doktorand som gör en utbildningsintervention utifrån det.

Projektet hette ”Personcentrerad kommunikation med äldre vårdtagare (PC-COM)”. Hon berättar hur det har gett henne många möjligheter till samverkan och nätverk också internationellt.

Efter två år började hon arbeta på Högskolan i Borås som biträdande professor.

Barn som far illa

Hon förklarar att den röda tråden i hennes forskning har varit att uppmärksamma människor i utsatta positioner.

– Jag drivs av att hitta de svaga länkarna i hälso- och sjukvården – för att kunna bidra till förbättringar.

Nyligen publicerade hon en studie kring skolsköterskors orosanmälningar om barn som far illa. Det är ett område där det saknas statistik på nationell nivå. Mer än hälften av de 233 skolsköterskorna som deltog i enkätstudien, svarade att de har gjort en eller flera orosanmälningar det senaste året.

Att möta barn som far illa är alltså vardag för de flesta skolsköterskor, konstaterar Annelie Sundler. I resultaten fann hon en skillnad i hur skolsköterskorna agerat, beroende på vad barn berättat. När barn berättade att de for illa, psykiskt eller fysiskt, eller var utsatta för hedersvåld, gjorde skolsköterskorna i princip alltid en orosanmälan. Men i de 33 fall där skolsköterskor hade tagit emot berättelser från barn som medgett att de varit med om sexuella övergrepp, gjordes en orosanmälan i bara 19 av fallen.

– Frågan är varför det är så? Är skolsköterskorna rädda för att barnet ska komma ännu mer till skada om det görs en orosanmälan, eller tänker de att en orosanmälan inte kommer göra någon skillnad? Eller tror de inte på barnet? Här behövs mer forskning, säger Annelie Sundler.

Brinner för rätten till hälsa

En annan grupp som i dag har svårt att få den hjälp de skulle behöva är vuxna och barn med psykisk ohälsa. I en ny forskningsrapport visar Annelie Sundler att personer med psykisk ohälsa har svårt att få tillgång till hälso- och sjukvård. Rätten till hälsa inskränks när vården brister eller saknas.

– När vi analyserade anmälningar till patientnämnden framkom det att brist på vård kan få långtgående konsekvenser, det kan både försämra personens psykiska hälsa och leda till stora begränsningar i vardagen, berättar hon.

– För att vården ska vara tillgänglig för alla behövs anpassningar utifrån olika patienters förutsättningar och funktionsvariationer, särskilt för patienter med psykisk ohälsa. Det gäller också för barn och unga med psykisk ohälsa där åtgärder behövs för att skydda och respektera deras rätt till hälsa och utveckling.

Har studerat lärande

Vid sidan av de här projekten har hon också bedrivit pedagogisk forskning där hon har studerat pedagogiska arbetsmetoder för utbildningarna samt lärandemiljöer inom verksamhetsförlagd utbildning (VFU) för sjuksköterskestudenter.

– Handledaren är väldigt, väldigt viktig när studenterna gör VFU. På specialistutbildningarna spelar det ingen roll hur många handledare studenten har eller vem det är bara de får handledning. Men i grundutbildningen är det jätteviktigt att ha så få som möjligt och ha trygga punkter för att våga lära.

Hon har även studerat Kliniskt träningscentrum (KTC) som är en miljö på högskolan där studenterna kan simulera händelser inom vården.

– Jag har sett att simulering i KTC aldrig kan ersätta VFU men är väldigt bra som förberedelse. Där ökar studenternas trygghet att träna i en säker miljö där man inte utsätter någon för risker. Det går inte att lära sig ett yrke bara genom undervisning utan med olika arbetssätt och olika lärandemiljöer. Här i Borås jobbar vi också mycket med reflektion, förklarar hon.

Annelie Sundler berättar att hon är forskare för att göra skillnad att bidra till att skapa kunskap kring utmaningar inom vården.

– Det finns ett kortsiktigt tänkande i dag som inte är bra. Rätten till hälsa inskränks när någon inte får tillgång till vård och det kan få väldigt stora konsekvenser.

Annelie Sundler installeras som professor vid Akademisk högtid 17 april.

Läs mer

Annelie Sundlers forskarprofil

Text: Anna Kjellsson

Foto: Suss Wilén