Hur ska jag referera löpande i min text?

När du skriver uppsats eller inlämningsarbeten är det viktigt att du hänvisar på ett korrekt sätt till de verk du använder i ditt arbete. För att dina läsare lätt ska kunna hitta till dina källor som du har använt måste du utforma dina hänvisningar på ett konsekvent sätt. Det handlar både om hur du skriver i den löpande texten, men också såklart om hur källförteckningen utformas. I denna artikel ligger fokus på referensen i den löpande texten. Ska referensen stå före eller efter din egen text? Hur gör man om man har en referens till ett helt stycke? Vad ska jag använda för beskrivande ord när jag hänvisar? Ska jag ange sidor?

På de flesta av utbildningarna på Högskolan i Borås används Harvardsystemet för hantering av referenser, men det finns också utbildningar som har andra system för referenshantering. Om du inte vet vad som gäller för dig, kolla med din lärare eller handledare.

Hänvisning i löpande text

Var placerar man då referensen i sin text? Det kan du göra lite som du själv tycker att det passar. . Vanligt är att den placeras efter det stycke i vilket man refererar till källan i fråga, men texthänvisningen kan också vävas in i texten. Den består av en parentes som vanligtvis innehåller författarens efternamn och källans utgivningsår. Här är exempel på hur det kan se ut:

Referensen vävs in i texten och inleder meningen/stycket:

Biggs (1999) presenterar i sin artikel en modell kallad constructive alignment...

Dahlberg (1997) påpekar att…

Referensen vävs in i texten och läggs in mitt i stycket:

…constructive alignment utvecklad av John Biggs (1999) är en väl etablerad modell som…

…dessa delmoment av Dahlberg (1997) är väl etablerade…

Referenserna hålls utanför texten, och läggs in i slutet av texten:

…en modell som kallas constructive alignment (Biggs 1999).

Allemansrätten är ytterligare en aspekt som starkt påverkar förutsättningarna för friluftsliv och naturturism (Kaltenborn et al. 2001; Sandell & Sörlin 2000; Sandell 1997).

När du pratar om flera författare i löpande text använder du ordet ”och”. Men däremot du ska använda tecknet ”&” när du anger författarna inom parentes och även i källförteckningen.

När du vill hänvisa till en och samma källa för ett helt stycke så räcker det att ha med den en gång, och då gärna i början. Om stycket är väldigt långt kan du ange källan ytterligare någon gång mot slutet, så inte läsaren ska behöva leta efter referensen.

Sida i källhänvisningen

Ska man ha med sidnumrering i källhänvisningen? Praxis varierar inom olika ämnesområden när det gäller om man ska ange vilken sida i källan som informationen är hämtad ifrån eller inte. När man hänvisar till långa texter anser några att det är en service till läsaren att ange var i boken information som du har använt finns, medan andra enbart vill ha med sidangivelser vid citat. Följ praxis inom ditt ämnesområde, och kolla med din lärare eller handledare om du är osäker på vad som gäller. Så här kan det dock se ut om man använder sidnummer i källhänvisningen:

En del lärare är vad McGuinness (2007, s. 30) kallar “heavy users” av biblioteket…

En del lärare är vad McGuinness (2007, ss. 30-33) kallar “heavy users” av biblioteket…

En del lärare är vad McGuinness (2007, ss. 30, 33) kallar “heavy users” av biblioteket…

Tips på formuleringar

Ibland kanske det känns svårt att variera språket när du hänvisar, men genom att variera dig blir texten lite roligare att läsa. Några förslag på ord att använda för att väva in din referens i texten är: skriver, föreslår, uttrycker att, påstår, anser, menar, säger, finner, finner det för troligt, slår fast, visar, påvisar, instruerar, ifrågasätter, ställer sig tveksam till, har en något annan förklaring osv. Det finns alltid synonymer att ta till men ibland kanske man även söker ett annat ord som faktiskt ger påståendet en lite annan innebörd. Prova dig fram! Vill du har mer tips kan rekommenderas den frasbank som Karolinska institutet (KI) tagit fram – där får du förslag på hur du kan formulera dig, länk till denna hittar du nedan.

Läs mer