Förr i tiden var ambulansen mer av en transportfunktion som oftast enbart körde patienterna till akuten. I dag ska ambulanssjukvården göra avancerade bedömningar och prioriteringar av patientens hälsotillstånd, och välja lämplig vårdnivå. Det kan innebära att patienten kan vara kvar hemma med råd om egenvård eller att patienten körs direkt till röntgen eller operation. Yrket har därmed blivit allt mer komplext.

En styrka med Ulf Anderssons doktorsavhandling är att ambulanspersonalens bedömning har studerats i realtid, i verkliga och vitt skilda situationer.

– Det finns andra studier som tittar på specifika diagnoser och där man tittar på bedömningen retrospektivt. När du i efterhand ska titta tillbaka på hur du gjorde är det lätt hänt att du tillrättalägger saker och ting, oftast helt omedvetet. Alla kommer svara ja på frågan om de gjorde en strukturerad bedömning, säger Ulf Andersson, som disputerade 10 november.

Liknar ett detektivarbete

Ett av de tydligaste resultaten i hans avhandling är att beslutsprocessen är fragmentarisk och iterativ, det vill säga att delar i processen upprepas och sker i omgångar. Processen pågår även utanför det direkta patientmötet och innefattar bland annat logistik, säkerhet och administration.

– När du kommer till platsen handlar det om att samla in information från så många källor som möjligt. Det är patienten och patientens anhöriga, så klart, men även miljön. Ligger det till exempel öppnade medicinförpackningar i huset, finns det bromsspår i asfalten vid en trafikolycka? Det finns mängder av tecken som ambulanspersonalen tolkar, säger Ulf Andersson.

Det låter lite som ett detektivarbete, sättet som ambulanspersonalen samlar in information för att göra sig en bild av patientens situation. En avgörande skillnad är att det ibland måste gå mycket snabbare. Andra faktorer som påverkar beslutsfattandet är till exempel samhällets lagar och förordningar, organisationens riktlinjer, säkerhet på platsen, förväntningar från allmänheten, ambulanspersonalens etiska kompass och inte minst vad patienten och anhöriga vill.

Brister leder till vårdskador

– Kunskapen är viktig eftersom vi, från annan forskning, vet att brister i beslutsfattandet i hälso- och sjukvården i stort orsakar många vårdskador. Det i sig innebär ökat lidande för patienterna och deras anhöriga, men också ökade kostnader för samhället i stort, säger Ulf Andersson.

I Ulf Anderssons avhandling ingår fyra studier varav två fältstudier där han och Birgitta Wireklint Sundström, senior professor i vårdvetenskap, följde med elva ambulansteam ut på uppdrag. I realtid dokumenterade forskarna hur personalen tog beslut. De intervjuade dem i vissa fall i efterhand och följde upp patientjournalerna för att se hur det kliniska resonemanget beskrevs där.

De gjorde även intervjuer med vårdenhetschefer, verksamhetsutvecklare och andra organisationsföreträdare, som har gett sitt perspektiv på hur de ser på personalens förutsättningar och deras egna förutsättningar för att stödja dessa processer. I stora drag överensstämmer personalens och organisationsföreträdarnas bild. Men det finns konflikter:

– Från organisationens håll säger man att det finns riktlinjer för att det ska bli en så jämlik vård som möjligt, men samtidigt säger man att ambulanspersonalen ska utifrån egen erfarenhet göra lämpliga bedömningar. Men ambulanspersonalen själva är oroade för att om de kringgår riktlinjerna för mycket så öppnar de upp sig för kritik och det finns en rädsla för bestraffningar. Detta då riktlinjerna inte täcker in allt, säger Ulf Andersson.

Avhandlingen innehåller även en litteraturöversikt, vilket inte funnits tidigare, samt en studie som beskriver vad ambulanspersonal behöver för att uppnå olika nivåer av situationsmedvetenhet. Den senare studien baserades på enkätsvar från 30 experter inom området ambulanssjukvård, däribland kliniker, undervisande personal vid specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård och forskare inom prehospital akutsjukvård.

Hur hoppas du att resultaten ska kunna användas?
– Jag hoppas att avhandlingen ska kunna ligga till grund för vidare forskning i området och bidra till att ge en bredd i förklaringen av hur komplext beslutsfattandet är för ambulanspersonalen. Jag hoppas att den kan bidra till att utveckla stöd för det kliniska resonemanget.

Vad händer framåt?
– Jag går tillbaka till min kliniska tjänst som ambulanssjuksköterska på SÄS, jag har mitt första natt-pass på tisdag efter disputationen. Jag har ansökningar ute om postdoc-projekt och har idéer kring fortsatt forskning och samarbeten. Vi får se vad som händer framåt, det är alltid spännande med nya erfarenheter. Jag skulle gärna kombinera kliniskt arbete med forskning.

Ulf Andersson disputerade 10 november med avhandlingen Clinical reasoning in the emergency medical services – An iterative and fragmented process involving the collaborative effort(s) of many

PreHospen – Centrum för prehospital forskning
Mer forskning inom området Människan i vården