Kristofer återvänder till Biskopsgården med gängbrottsligheten i fokus
2026-11-17
När Kristofer började arbeta i området präglades den organiserade brottsligheten på Hisingen och i Biskopsgården till stor del av mc-gäng. Sedan dess har konflikterna ändrat karaktär och är i dag kopplade till gäng i de norra och södra delarna av området.
– Det har varit en väldigt negativ utveckling i området som egentligen eskalerade efter 2004 och sedan under åren ändrat skepnad. När jag började arbetade vi i polisen mer med att hantera de akuta händelserna, men i och med den organiserade brottslighetens utveckling har vi fått arbeta mer långsiktigt och strukturerat, säger Kristofer Nilsson.
Kristofer arbetade som områdespolis innan han för några år sedan blev polislärare vid polisutbildningen vid Högskolan i Borås. Karriärbytet ledde honom vidare till doktorandstudier. I dag forskar han på deltid, och forskningen delfinansieras av Polismyndigheten i region Väst. Syftet med forskningen är att klarlägga vilka polisiära metoder som används och hur effektiva de är i arbetet mot kriminella aktörer och nätverk i områden som Biskopsgården.
– Av den anledningen var det väldigt kul att få komma tillbaka hit till Biskopsgården och hålla en föreläsning. Det var ett stort intresse av de boende att få höra mer om min forskning och de var väldigt frågvisa, säger Kristofer.
Efter flera år av negativ utveckling ser Kristofer tecken på en förbättring i området. Läget är inte längre detsamma som när det var som värst, något han också upplevde under sitt besök.
– Jag såg själv en väldigt positiv utveckling i området. Exempelvis upplevde jag området vid Vårväderstorget som mycket lugnare, trevligare och mer välskött än när jag jobbade här. Nu fanns flera verksamheter och samhällsfunktioner runt torget som inte fanns där innan. Min känsla är att samhället återtagit en del av kontrollen. Samtidigt måste man ha med sig att konfliktnivån fortfarande är väldigt hög och delvis tar sig andra former än tidigare.
Forskning som kan förbättra polisens arbete
Att vara en polis som forskar om den polisiära verksamheten i Sverige är ovanligt. Än mer ovanligt är det att forskarstudierna finansieras av Polismyndigheten. Kristofer själv tror och hoppas att han kommer kunna få stor inverkan på utvecklingen av polisens metoder:
– Jag är övertygad om att vi kan arbeta ännu bättre ute på fältet, och då handlar det om hur vi gör saker och inte att vi gör dem. Min förhoppning är att min forskning både ska bli användbar och meningsfull för det vardagliga polisarbetet, säger han.
Kristofer pekar på områden inom polisarbetet där beprövad erfarenhet fortfarande väger tyngre än evidensbaserade metoder. Han framhåller också att polisens arbete lätt fokuserar på dem som begår brott, eftersom det ofta är dessa personer som polisen möter.
– Men polisen finns till även för alla andra som bor i området. Det perspektivet får vi inte missa. Under mitt besök i Biskopsgården imponerades jag av de boendes engagemang. Det finns många engagerade boende och verksamheter i området. Genom en närmare samverkan kan polisen bättre ta vara på deras kunskap och initiativ.
Att doktorera på halvfart innebär åtta år av forskarstudier, men så pass länge behöver inte Polismyndigheten vänta för att få ta del av resultaten.
– Jag jobbar just nu med min datainsamling som kommer att ge en mer heltäckande bild kring polisens metoder och hur man använder dem. Som en del av mitt arbete ihop med Polismyndigheten återför jag kontinuerligt mina fynd till dem, både på regional och lokal nivå, avslutar Kristofer.
Under hösten och den kommande våren genomför Kristofer en etnografisk studie där han följer och observerar polispatrullers arbete. Han bär själv polisuniform, men har i första hand rollen som forskare. Om situationen kräver det är han beredd att gå in i polisrollen och ingripa.
Hampus Nygårds är regionpolischef för region Väst och är en av dem som kontinuerligt får ta del av resultatet från Kristofers forskning.
– Samarbetet mellan Polismyndigheten och akademin är mycket värdefullt. Brottsligheten och samhället förändras hela tiden, och det ställer krav på att vi också vässar metoder och arbetssätt för att möta brottslighetens utveckling. När vi förenar forskningens metoder med den erfarenhet och kunskap som finns i den polisiära verksamheten får vi bättre förutsättningar att förstå vad som fungerar, varför det fungerar och vad vi behöver göra annorlunda. Att poliser själva forskar är ett viktigt sätt att bygga den förmågan och se till att ny kunskap också kommer till användning i praktiken, säger Hampus.
Läs mer
Kristofer Nilssons forskarprofil
Jonas Sehlin
Kulturförvaltningen, Biskopsgårdens bibliotek (föreläsning) & Suss Wilén (porträtt)