Projektet behandlar därmed en instrumentell typ av kulturproduktion skapad vid sidan av de vanliga kulturpolitiska stödformerna och därmed utan gängse armlängds avstånd som skydd mot politisk påverkan.

Genom en vidareinformationsstrategi placerades kulturarbetare som en buffert mellan myndigheter och invånare. Projektet argumenterar för att denna strategi ledde till glidningar mellan politikområdena kultur och information då konstnärer blev opinionsbildare och myndigheter utanför den kulturella sfären blev kulturfinansiärer. Till skillnad från tidigare studier kring kulturens samhällsnytta antar projektet ett tvärvetenskapligt och historiskt perspektiv med syfte att genom arkivforskning studera dessa områdesglidningar och de kommunikativa otydligheter som uppstod mellan stat–kulturabetare–invånare. Projektet bidrar till forskning om kultur- och informationspolitik genom att utveckla förståelse för hur kulturens instrumentalitet kan ses som en ömsesidig process, där aktörer blir beroende av varandra.