När ett hjärta stannar räknas varje sekund och för att rädda liv behöver hjälpen finnas nära. Det räcker inte att hjälpen bara finns på det närmaste sjukhuset, eller kommer med en larmad ambulans. Varje förbipasserande kan rädda ett liv genom att ge hjärt-lungräddning eller använda en hjärtstartare. I Sverige är det många, ungefär fem miljoner, som har lärt sig hur; genom en utbildning på skolan, arbetsplatsen eller via någon förening. I ungefär 8 fall av 10 ingriper en privatperson och ger HLR, i väntan på att ambulansen kommer. 

”Jag minns när jag föreläste på ett internationellt möte för sju-åtta år sedan, och redan då kunde vi visa väldigt bra siffror på att fler och fler ingripanden skedde innan ambulansen kom. Då reste sig en amerikan upp och frågade mig: 'Vad är det för religion ni har i Sverige som kan ge så här fina siffror?' Han tyckte att de hade så mycket större problem med att få till det här i USA. ”
– Johan Herlitz, professor emeritus i prehospital akutsjukvård

Johan Herlitz är en central person för arbetet med hjärtstopp i Sverige. Han började sin karriär på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och var med i starten av det som så småningom blev en folkrörelse och ett internationellt välrenommerat arbete med hjärtstopp. Han har forskat kring kardiovaskulära sjukdomar sedan 1976, handlett drygt 35 doktorander och är medförfattare till cirka 750 vetenskapliga publikationer som genererat mer än 60 000 citeringar. För tio år sedan blev han Sveriges första professor i prehospital akutsjukvård, när Högskolan i Borås inrättade den unika professuren för tio år sedan.

"Lika självklart som att kunna simma"

En av grundbultarna i arbetet med hjärtstopp i Sverige är Hjärt-lungräddningsregistret, eller HLR-registret som det ofta kallas. Det är ett svenskt kvalitetsregister som funnits sedan 1990, då man började registrera hjärtstopp som skedde utanför sjukhus. 2006 började man även registrera hjärtstopp som sker på sjukhus. Johan Herlitz var med under de tidiga åren då registret byggdes upp. 1995 blev han registerhållare efter sin lärare och mentor Stig Holmberg, chef på hjärtinfarktavdelningen på Sahlgrenska.

– Stig såg hur många patienter som kom in med plötsliga hjärtstopp. Han såg som sin mission att skapa en folkrörelse, och ville att det skulle vara lika självklart att kunna hjärt-lungräddning som att kunna simma, berättar Johan Herlitz.

Till HLR-registret rapporteras en mängd data kring alla plötsliga hjärtstopp som sker på eller utanför sjukhus. Vid ett hjärtstopp gäller det att snabbt få igång hjärtat igen. För varje minut som går utan behandling sjunker överlevnadsgraden med 10 procent, och därför gäller det att kapa sekunder i alla led. Därför rapporterar man hur lång tid det tar från det att hjärtstoppet inträffade tills det att patienten föll ihop, till dess att ett vittne ringde ambulans. Hur lång tid innan någon påbörjade HLR, innan ambulansen var framme, innan defibrillering. Tidsaspekterna är alltså kvalitetsindikatorer, extremt centrala för chansen att överleva. Men rapporteringen stannar inte där, utan anger även exempelvis vilka behandlingar som givits och orsakerna bakom hjärtstoppet. 

– Det yttersta målet är att se: kan vi rädda flera liv? Det är den centrala frågan. Och, märk väl, kanske lika viktigt är: till vilket liv räddar vi de här patienterna? En viktig länk som registret kartlägger handlar om hur patienten mår tre månader efter sitt hjärtstopp, säger Johan Herlitz.

I sin roll som registerhållare har han haft stort ansvar för registrets utformning, rapportering och finansiering. Sedan några år tillbaka arbetar han som biträdande registerhållare, är professor emeritus med en deltidstjänst på Högskolan i Borås, och forskar och samverkar alltjämt, nationellt och internationellt.

Handgripliga mål trimmar laget

Det finns många exempel på hur data från HLR-registret använts och används för att utveckla kvaliteten i vården. Solveig Aune arbetar som regionutvecklare vid Västra Götalandsregionen och är koordinator för den del av HLR-registret som rör hjärtstopp på sjukhus. Hon minns hur personal på Sahlgrenska i början av 90-talet, lite skämtsamt sa att det var sämre att få hjärtstopp på vissa delar av sjukhuset än ute på stan. 1996 sattes så 20 halvt automatiska hjärtstartare ut på sjukhuset. Några år senare köptes ytterligare 350 hjärtstartare in.

– Resultaten från registren har gjort att sjukhusen kan utvärdera hur de når målen som att det inte ska ta mer än en minut från hjärtstopp till larm, en minut till start av HLR och tre minuter till defibrillering. De här målen är något att jobba mot, det är handgripligt och något att trycka på. Det gör att man tänker till var man placerar utrustning och att man trimmar laget, säger Solveig Aune.

Johan Herlitz berättar om ett annat exempel från Stockholm, där sjukvården på 90-talet hade mycket dåliga överlevnadsdata – det var stor skillnad mot exempelvis Göteborg. Då tog sjukvården officiellt ut statistik och lyfte frågan till de folkvalda.

– I och med att de lyfte frågan öppet till politikerna så kunde de använda datan för att äska mer resurser och bygga upp en bra verksamhet. Och precis så blev det, säger Johan Herlitz.

"Det ni gör är meningsfullt"

Han nämner också HLR-registrets roll för att motivera folkrörelsen. På 80-talet visade data från ett lokalt register i Västra Götaland att så mycket som ungefär var fjärde patient hade tecken på en ordentlig hjärnskada. Siffrorna var inte helt annorlunda även i början på 90-talet, när det nationella registret startade. Idag är den siffran nere på under fem procent, vilket framför allt beror på det tidiga livräddaringripandet, att vittnen startar HLR.

– Registret har kunnat tala om för HLR-Sverige, att det faktiskt är meningsfullt det ni gör. Alla instruktörer ute i samhället behöver ju höra att den här folkrörelsen som de är en del av, den resulterar i något vettigt –  nämligen att fler människor räddas till livet och att de ofta räddas till ett ganska bra liv. Det tror jag är registrets viktigaste insats, säger Johan Herlitz.

Andreas Claesson, ordförande i HLR-rådet, håller med om att HLR-registret är ett kvitto på den HLR-utbildning som görs. Data ur HLR-registret är en viktig bas i deras utbildningsmaterial. HLR-rådets symposier och större konferenser lockar uppemot 3000 deltagare, vilket är bland de största konferenserna inom området i Europa. Så hur kommer det sig att intresset blivit så stort just i Sverige?

– Det är mycket tack vare HLR-registret och att Johan Herlitz har skapat det här fältet med en bra grund att luta sig mot. Han har varit inbjuden som person, jobbat långsiktigt och outtröttligt och delat med sig så mycket att alla känner att det här är deras sak. Även på räddningstjänster, sjöräddningsstationer och i simhallar så känner man att hjärt-lungräddning är deras sak. Johan Herlitz skapar nya eldsjälar, konstaterar Andreas Claesson.

En myt som registret kunnat avliva, är just den om hur de överlevande patienterna mår en tid efteråt. Johan Herlitz beskriver hur det i läkarkåren på 80-talet florerade starka föreställningar om att HLR-verksamheten var meningslös, eftersom patienterna som överlevde fick en mycket dålig livskvalitet. Man menade att patienterna fick hjärnskador och inte kunde fungera i samhället. Det stämmer helt enkelt inte.

Patientnära forskning

För Johan Herlitz är gränsen mellan kvalitetsarbete och forskning väldigt flytande.
–  Jag har alltid jobbat så i min forskning att jag går till golvet, till fotfolket, och tittar: vad är de kliniska problemen? Sen försöker jag omsätta det i vetenskapliga frågor som jag försöker belysa. Och när man belyst dem, så går man tillbaka till verksamheten och implementerar den här kunskapen. Det är det vi enkelt kallar patientnära forskning, säger Johan Herlitz.

Vad har det faktum att du är verksam just vid Högskolan i Borås haft för betydelse för arbetet med HLR-registret?

– I och med den personliga professuren kunde jag ägna mig helt åt forskning och utveckling, vilket gav mig mycket tid över att ägna mig åt registerfrågor. Jag har en stor tacksamhetsskuld gentemot högskolan för det. Högskolan i Borås har satt den prehospitala verksamheten på kartan. Centrumbildningen Prehospen är välkänd inom ambulanssjukvården och det är ingen slump att utbildningen till ambulanssjuksköterska sker här, säger Johan Herlitz.

Livsviktiga siffror

• Sedan början av 90-talet har mycket förändrats till det bättre.
• Fler och fler människor påbörjar HLR innan ambulans är på plats, från 40 procent till 80 procent idag.
• Dubbelt så många överlever vid ett bevittnat hjärtstopp som sker utanför sjukhus.
• Mediantiden när det gäller hur lång tid det tar från ett hjärtstopp till att HLR startas har sjunkit från elva minuter till en minut.

Längre väntan på ambulans

Många är intresserade av, och beroende av, data ur HLR-registret. Det kan vara ideella insamlingsorganisationer som Hjärt-lungfonden, som använder data i sin marknadsföring och kommunikation, i etiska riktlinjer för sjukvården eller i Socialstyrelsens och SKR:s rapporter. Registret visar också tydligt att allt inte blir bättre, att det finns mycket kvar att arbeta för.

Ambulansens responstid har ökat, från 6–7 minuter i början på 90-talet, till elva minuter idag. Johan Herlitz nämner flera olika förklaringar till det, som att allt fler ringer ambulans idag och att ambulanspersonalen istället för att lämna av patienten vid akutintagen istället följer med till rätt avdelning.

– Det här är inga nyheter, men här behöver vi lägga ner mer kraft för att få till en förändring. Skulle vi kunna förkorta responstiden med 3–4 minuter så skulle vi kunna rädda 200–300 fler liv om året, jämfört med de 600 som räddas nu. Att visa hur mycket responstiden påverkar är något vi behöver arbeta mer med, säger Johan Herlitz.

Prehospitala priset

 2019 tilldelades Johan Herlitz Svenska prehospitala priset, för att han: ”…genom mångårigt arbete inom den prehospitala hjärtsjukvården utvecklat dagens HLR-register och omsatt dess nya kunskaper i praktisk sjukvård vilket bidragit till en ökad överlevnad vid hjärtstopp utanför sjukhus. Han är en föregångare vad gäller kunskapsstyrning innan detta begrepp blev allmänt gods och han har en lysande förmåga att förmedla detta till medarbetare och doktorander.”

Svenska prehospitala priset delas ut av Flisa, Föreningen för ledningsansvariga inom svensk ambulanssjukvård.

Om Svenska hjärt-lungräddningsregistret

Registreringen av hjärtstopp utanför sjukhus startade 1990 och sedan 2006 registreras även alla hjärtstopp på sjukhus där HLR har påbörjats. Syftet är att kartlägga förloppet och undersöka svaga länkar i den kedja som räddar liv vid plötsligt hjärtstopp. Med hjälp av registerdata kan man undersöka hur olika delmoment kan optimeras för att öka chanserna för återupplivning efter hjärtstopp. Registerdata ger också ambulanssjukvårdens olika enheter och de olika sjukhusen information om hur väl HLR fungerar hos dem i jämförelse med hos andra.

Läs mer om Svenska hjärt-lungräddningsregistret 

Läs mer

Johan Herlitz forskarprofil

Prehospen – Centrum för prehospital forskning

Forskningsområdet Människan i vården