Pedagogisk grundsyn

Utbildningarna genomsyras av en pedagogisk grundsyn och utgår från att studentens lärande står i centrum där lärarens ansvar är att utveckla en lärandemiljö som utgår från forskning. Studenterna ges möjlighet att ta ansvar för eget lärande. Den pedagogiska grundsynen innebär konkret att:

• Du vill lära sådant som är användbart för din egen yrkesutövning. Viljan grundas både på utbildningsmål och på dina egna lärandemål. För att möjliggöra måluppfyllnad förutsätts att du kritiskt granskar och värderar den egna måluppfyllelsen utifrån utbildningsmål och egna lärandemål.
• Din vilja utgör drivkraften till lärandet. Drivkraften leder till ett aktivt sökande efter ny kunskap som i sin tur granskas tolkas och bearbetas mot bakgrund av tidigare kunskaper, förståelse, färdigheter, förmåga, värderingar och förhållningssätt. Genom reflektion konstruerar du ny kunskap, förståelse, färdighet, förmåga, värdering och förhållningssätt.
• Du söker aktivt efter ny kunskap både individuellt och i dialog med studiekamrater. Det gör att du har en aktiv roll att konstruera och värdera din kunskap.
• Lärarens roll är att stödja lärandet genom att skapa en miljö som stimulerar och möjliggör en lärprocess.

Läs mer i lärandestrategin för Institutionen för vårdvetenskap

Flexibelt lärande

Flexibelt lärande inrymmer olika pedagogiska modeller och verktyg som används på ett noga genomtänkt sätt. I utbildningen används flera olika metoder:

1. Flipped classroom används som modell för att studenterna självständigt ska inhämta teoretisk kunskap
2. Casemetodik används i lärandeprocessen i form av att studenterna arbetar med case (patientfall) och delar med sig till varandra kring erhållna kunskaper. Det ska poängteras att begreppen ”case” och ”patientfall” är vedertagna i detta avseende. Det utesluter inte att patienten alltid är i centrum och att casen/patientfallen bygger på patientens unika berättelse.
3. Verksamhetsintegrerat lärande ses som en modell för att omsätta teori till praktik.

Flipped classroom

Flipped classroom är en form av flexibelt lärande och har en systematik som understödjer ett disciplinerat självständigt lärande. För studenterna innebär det ett aktivt inhämtande av kunskapsinnehåll på avancerad nivå, specifikt inriktat mot ambulanssjuksköterskans funktionsområde.

Studenten får olika förberedelseuppgifter att arbeta med inför ett utbildningstillfälle. Syftet är att studenten själv ska äga lektionstiden tillsammans med studenterna, där de tillsammans under lärarhandledning reflekterar över relevanta problem och frågeställningar och lär av varandra. Studenten förväntas ha en aktiv roll att konstruera och värdera sin egen kunskap. Lärarens roll är att stödja lärandet genom att skapa en miljö som stimulerar och möjliggör en lärandeprocess.

Casemetodik

Metodiken utgår från en specifik patientsituation eller händelse, ett så kallat case (patientfall) och består som regel av en eller flera personer (exempelvis patient, anhörig eller arbetskollegor). Casemetodik syftar till att ställa studenten inför realistiska frågeställningar som ska lösas och beslut som ska fattas. Handlingsalternativen bygger inte på att det ska finnas ett korrekt svar. Däremot kan handlingsalternativen innehålla felaktiga eller orealistiska lösningar.

Caset, som är en individuell inlämningsuppgift, som studenterna arbetar med under kursens gång, följs upp i slutet av kursen i samband med ett reflektionsseminarium. Reflektionsseminariet är förlagt några dagar innan slutlig inlämning av den individuella inlämningsuppgiften, i syfte att kritiskt granska och diskutera egna och andras gjorda handlingsalternativ.

Reflektion som didaktisk modell

I samband med reflektionsseminarierna som är kopplade till casen, men även till VFU-uppgifterna, används reflektion som didaktisk modell. Reflektion har en central didaktisk roll i ambulansprogrammet för att på ett pedagogiskt sätt sammanfläta vårdvetenskaplig kunskap med medicinsk kunskap och vårdpraxis samt med övriga discipliner viktiga för ambulanssjuksköterskans yrkesfunktion.

Reflektion, som innebär att inta en frågande och problematiserande hållning, utgör ett kontinuerligt stöd i lärandeprocessen under hela utbildningen. I reflektionen möter studentens erfarenhets- och förståelsevärld den teoretiska kunskapen och praxiskunskapen. Sammanflätningen av erfarenheter och ny kunskap sätts igång med målet att utveckla ny förståelse.

Former för undervisning och examinationer varieras för att öka förutsättningar för reflektion, lärande och en ökad självständighet i relation till examensmålen. Exempel på reflektionsformer vi använder oss av i utbildningen är seminarier, debriefing i samband med simulering, skriftliga inlämningsuppgifter och VFU-uppgifter. Dessa reflektionsformer tar stöd i den didaktiska modell som utvecklats vid Högskolan i Borås och som vilar på en vårdvetenskaplig och livsvärldsteoretisk grund.

Verksamhetsintegrerat lärande (ViL)

ViL är en pedagogisk modell och bygger på samverkan mellan arbetsliv och akademisk professionsutbildning. ViL kan bland annat ske i form av VFU, simulering, auskultation och hospitering och utgör en viktig del i utvecklingen av den professionella kompetensen. VFU förekommer i de flesta av kurserna och möjlighet till hospitering ges också.

Simulering bedrivs i huvudsak på högskolans kliniska träningscentrum (KTC). På KTC ges färdighets- och scenarioträning i kliniska och kommunikativa förmågor vid vårdprocesser som kräver bedömning, beslut om och genomförande av åtgärder. Simuleringen möjliggör en omsättning av teoretiska kunskaper till praktiska färdigheter. Forskning visar att simuleringsträning ger ökad kunskap och bättre färdigheter. Att simulera i full skala är en didaktisk modell som möjliggör gestaltning av en verklig händelse i syfte att interaktivt framkalla upplevelser som känns verkliga.

Simulering innebär att ta del av i förväg planerade aktiviteter i en simulerad lärandemiljö. Syftet är att studenterna ska ges möjlighet att utveckla och/eller förbättra sina kunskaper, färdigheter och attityder, men också att få utrymme att analysera dem och få en ökad förståelse för sitt och andras agerande.

Simulering kan ses som evidensbaserat lärande utifrån David Kolbs lärandecykel. Kolb menar att lärandet utgår från en upplevd erfarenhet som omvandlas till kunskap genom att erfarenheten testas och reflekteras, vilket genererar en fördjupad kunskap. Kunskapen kan sedan omsättas i andra likvärdiga situationer. Simuleringssituationen består av fyra olika delar:

1. Prebriefing
2. Scenariobriefing
3. Scenariot simuleras
4. Debriefing, vilket är den viktigaste delen för ett effektivt lärande.